수정본

För några veckor sedan, i historia av nordiska språken lektionen, professorn visade mig en del av en isländsk tv-serie som heter Mannaveiðar (jag jagar män) så att jag kunde lyssna på hur isländska låter i jämförelse med svenska.

Serien filmades i 2008 i Island med isländska skådespelare.

Det här serien följer två detektiver, Gunnar och Hinrik, när de försöker att spåra upp en seriemördare som mördar gås jägare.

Trots att jag hade sett bara ett kort stycke, var serien så välutvecklad att jag var mycket fascinerade med den.

Så, ett par dagar senare, beslutade jag att leta efter den på nätet.

Det var lite komplicerad men till sist hittade jag serien på originalspråket med engelska undertexter.

Serien består av fyra episoder och baserar sig på en roman av en isländsk författare som heter Viktor Ingólfsson och är jättepopulär i Island.

Serien beläget i Islands grov landskapet samt i Rejkjavik, den första mord händer i Västfjordarna.

Den har intressanta karaktärer, trevlig bilder och färger, vackra landskapen och en spännande mysterium för att hålla allmänheten klistrad vid skärmen.

Jag gillade den jättemycket och var ganska ledsen det var så kort.

För vad gäller språk, tror jag att det låter väldigt annorlunda från svenska.

Jag kunde känna igen några ord, särskilt efter lite tid, men när det kom till korta svar eller linjer var det nästan omöjligt på grund av hastigheten av tal.

Jag måste erkänna att jag har alltid haft en soft spot för Island, främst när det gäller historia och landskapet, och det var intressant att höra språket.

Nackdelen: gås jägare? Vad?