Han lider och är fast besluten att glömma vad som hände i denna våning.
Papperet är fullt med anteckningar, namn och telefonnummer.
Analys
Ett Halvt Ark Papper gavs ut 1903 i samlingen Sagor.
Det är ett av Strindbergs mest lästa verk.
Novellen är skriven i tredje person – berättaren är extern men synpunkten är intern.
Från början får man känslan av att den unge mannen flyr från något.
Det verkar emellertid vara en kontrast mellan två olika sätt att att förhålla sig till händelsen: ”han gick ut i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning” och ”allt han ville glömma” men också ”hela denna vackra historia”.
Medan mannen är i tamburen, redo att gå ut, ser han ett halvt ark papper fäst invid telefonen med en nubb.
Papperet är väl och grundligt beskrivet, eftersom det är centralt för novellens utveckling: ”det var fullskrivet med flera stilar, somt redigt med black, annat klottrat med blyerts eller rödpenna […] det var sådant solgult konceptpapper som det lyser av”.
Härifrån finns det en lång återblick på de senaste två åren, två år av glädje och sorg som huvudpersonen återupplever genom anteckningarna han läser på papperet.
Namn och telefonnummer väcker till liv hans minnen av ett äktenskap han älskade och saknar.
Efter att han får syn på papperet, befinner han sig på en resa genom tid och rum.
Resan börjar med namnet Alice, hans älskade fästmös.
Blomsterhandeln, hyrkusken, möbelhandlarn, expressbyrån och operans biljettkontor: de gifte sig och flyttade in, de var lyckliga och förmögna.
Var hon gravid?
Men det hände något annat: ”Kommissionskontoret […]. Apoteket. Hm! Det morknar!
Mejeribolaget.” De behövde tuberkelfri mjölk – nu anar man att Alice var sjuk i tuberkulos och ville inte sprida smittan till barnet hon väntade.
”Husets börjar skötas per telefon; då är husmodern icke på sin plats.
Ney, ty hon ligger till sängs”.
Nu är man säker på att Alice var sjuk och nästa sak man vet är att hon och barnet dog: ”En storre och en mindre, underförstått: kista”.
Kista och stoft, mannen orkar inte läsa det – han gråter ut sin sorg.
Strindberg använder en vacker liknelse mellan tårar och havet: ”ty det börjar skymma för hans öogon, som det måtte göra fö den drunknande på havet, när han se igenom salt vatten”.
I tanken har han rest genom två år, i verkligheten var det två minuter.
Listan är slutat.
Mannen kysser papperet och lägger det i sin bröstficka.
Han går ut från lägenheten som en lycklig och stolt människa eftersom han vet att han har haft tur och många andra fattiga människör har aldrig haft något så skönt.
”Hur många arma som aldrig fått det!”
October 2017
Voĉdoni nun! 