Түзетулер

Övningstext

• Brasan brann som nånting svarbedöm och otrolig, nånting underbar otroligt.

• Den hade redan brunnit så sen flera timmer.

• Omkring brasan fanns en grup människor, kvinnor, männ och barn, sammanlagt kanske tjugo stycken.

• En lite del av männsikorna, verkade som skulle börja att birsta i gråt.

• Men ingen som skulle se dem skulle kunna säja varför dem var så ledsen.

• Situationen inte verkade vid första anblicken hemsk eller lika så.

• Men nånting måste hade hänt, darför att flera nu verkligen brast i gråt.

• Till synes som vad hände måste ha varit det hemskast tinget som nånsin hade hänt till dem i helt livet.

• Dem fortfarande grät efter 30 minuter.

• Vad som kunde det vara, vad som?

• Den här frågan ochso drev en ensam man, som observerade gruppen, till vansinne.

• „Det duger inte för nånting „ tänkte han.

• „Jag ha doldit mig här, redan sedan en timma.

• Jag måste våga att gör nånting för att fina ut om dem gåtfulla människor.“ Men han även inte tordes att rör sig på stället.

• Han blev fjättrat på extrem spänningen som låg i luften, fjättrat med fast, olöslig knutar.

• Men vad hände sen gjorde varje aktion fråm hans sidan onödig.

• Det var bara inte möjligt att kväva, han nös och konsekvensen väntade inte längre.

• Både, hans hjärta och puls slåg med högst frekvens, händerna var blöt av svett, såväl ögonen som munnen var komplett öppnad, påpekande självklart till hans enorm rädsla.

• Vore knutar av overkliga bojor inte så fast omkring hans kroppen, torde kroppen slitit i stycken på spänningen, emellertid, kändes som inälvor var redan rivit eller spruckit.

• Det var inte enkelt att skilja mellan dem two.

• Så låg han där, dolt i buskaget, väntande på att bör lyda att komma ut.

• Deras saknande aktionar var tillräcklig för att han fattade mod.

• Han tordes att möta dem gåtfulla.

• Fast spänningen fortfarande begärade hans hela kroppen inklusive hjärnan, så han inte snöt, fast den obehaglig känslan att snyta hade besuttit honom nästan two timmer sedan.

• Samma sak gällde för hans behov att gnida kroppen.

• Ingen såg nånting, flera av ledsen gruppen reagerade inte alls.

• Vår mannen var nu lite rådlös, och inte tordes att prata först.

• Han började nog att känna sig obehaglig men sen beslutade att svara på hennes fast blick.

• Fortfarande kännande rädsla, bara two frågor kom på hans tanken. „Vem är ni?

• Är ni gott folk?“ Kvinnan fortfarande spänna ögonen i honom utan svara.

• Han borde att vända bort blicken, emmelertid hade han chans att bedöma hennes utseende.

• Hennes ålder var antagligen ungefär lika med hans egen, 27 år.

• Lika med andra människor omkring brasan var det nästan omöjligt att veta vilken färg kläddorna en gång i tiden hade haft, darför att dem var helt täckt med smuts.

• Men vad som var fortfarande möjligt att urskilja, påpekade till fin tyg som måste ha kostat ganska mycket pengar.

• Hennes ansikt, lika med dem här andras ansikten och deras händer påpekade till nånting annat, nånting hemskt.

• Sista gången när dem har ätit måste har varit för veckor sedan.

• Ja definitiv, påtagligt dem var så god som svultna ihjäl.

• Sen, just när brasan kom i hans blickfält igen, en tanke som var hemskare än vår ung man kunde förestella sig förut, gjorde honom badande i svett.

• Ung mannen hade det fortfarande svart att tänka klart.

• Men han visste säker att han ville inte sluta som deras nästa stek.

• Han var med ens tvungen att förestella sig hur svidende flammor omgav hans hela kropp.

• Men den fortfarande fasta blicken från kvinnan distraherade gryma tankarna.

• I annat fall skulle han säker tjuta högst.